Årets jukola gick en bit in i landet, vid Mikkeli närmare bestämt. Så tidiga damsträckor rekommenderades att åka torsdag. Nu var reisleiter lite sen innan allt var bestämt med resor, så istället för nattfärja fick ena bilen åka fredag dag. Den andra åkte fredag kväll lite mer traditionsenligt. En slö dag i solen på båtens helikopterplatta blev det. Sen åkte vi bil. Flera timmar, fulparkerade precis bredvid militärtälten. Då vi inte visste vilket tält som hörde till IF Thor (vi hade fått lov att kapa det då de bokat men inte skulle dit), och klockan var mycket kröp vi in i första bästa lediga tält. Där sov vi till morgonen innan vi parkerade bilen korrekt, hämtade nummerlappar och tog reda på tältnummer.

Damlaget startades av Lina, som även vill starta nästa år. Becka sträcka 2, Malin T sträcka 3 och Kastè avslutade det hela. Alla såg glada ut även om det muttrades om några misstag. Terrängen var otroligt tuff jämfört med de flesta jukolakavlar jag varit på. Där var branta berg där man kröp upp och sedan knappt vågade hoppa ner, lite grönt och brötigt på sina håll. Att klara "skamgränstid" var för många en utopi. Trots det tyckte vi som var med även förra året att det här var roligare terräng (tjejerna kom då knappt ut i skogen utan hade mest platt slytransport). Vi kom på placering (preliminärt) 481 vilket vi var nöjda med. 

Herrlaget vi kapat delade vi med Länna. Deras Johan startade, sedan Gustav, Tommy, Lännas Alma, Axel, Johans pappa Per och Becka. Terrängen var en rejäl utmaning för ungdomarna, de äldre och även de däremellan... Flera omstartande lag fick bryta på sista sträckan för att hinnamed Lallebussarna. Som tur var åkte vi inte med dem och vår färja gick dessutom senare så vi hann tillbaka. Laget slutade preliminärt på plats 338.